Till Huvudmenyn
Teckning: Roger Nilsfelt
Denna teckning visar hur det såg ut i området kring Skepparegatan/Masthuggsliden i början av 1900-talet. På bilden ser vi längst till vänster det hus som kallades Spökhuset. Huset till vänster om Masthuggsliden är Josefina Beckers. Det lilla gula huset till höger om det är Mackabyrås. I backen nedanför Mackabyrås ser vi Madame Andersson på kanten, och därnedanför ligger handlare Fredrik Halléns hus, som revs ca 1930. Gårdshuset kallades Linkas. Där bodde stuvidoren Lindqvist. Till höger om Madame Andersson ligger Kålle Värdens hus. Längst ner till höger ser vi Slottet, och till vänster om det ligger ett litet hus på snedden. Här bodde familjen Alm. Huset revs på 1930-talet. Alldeles nedanför Slottet, i Hobergs trappor, låg ett litet hus. Där bodde, vid sekelskiftet, lokputsaren Per Johan Pettersson. Klicka på pilarna för att se foton på husen! På teckningen finns vita fläckar med markeringar som visar var det fanns hus. Dessa hus har jag dock inte sett några foton på, och vet därför inte hur de såg ut.
I Gamla Masthuggspojkars tidning från år 1960 skriver Östen Tisell följande om denna del av Skepparegatan:
"Nog minns vi väl de gamla kåkarna på Skepparegatan och i dess närhet. Jag skall nämna några stycken, som mest har fäst sig i minnet. Om vi då skulle börja med "Koljas", där man köpte långskorpor, svagdricka samt sötsaker, tidigt på söndagsmorgnarna. Så har vi rörläggare Larssons lilla rödmålade stuga med sin verkstad, mitt för vedhandlare Persson. Skepparegatan var på den tiden mycket smal och lutade något, och var därför lämplig som en liten kälkbacke - och icke att förglömma det beryktade fartvidundret "bönan". Bakom nu nämnda kåk låg Alms lilla stuga. En liten oas, kan man gott säga. Här fanns en trädgårdstäppa med varjehanda grönsaker samt väldoftande blommor. Där stod solrosorna höga och mäktiga och vajade för sommarvinden. Ja - det var en liten örtagård. Fortsätter vi nu genom gränden i riktning mot Masthuggsliden, kommer vi således till nästa granne, vilken i dagligt tal kallades för "Kålle värdens". Dennes hus var prydligt och mycket välvårdat. I trädgården, som även hade en grandios utsikt över hamnen, försiggick något mycket angenämt om kvällarna, nämligen, musik! En välljudande mässingsorkester slungade ut både moll- och durton i masthuggsbergens rymder. Om det inte var Chopins eller Beethovens musik, så var det i alla fall en mycket trevlig sådan. Vi som bodde i närheten, njöt av de välkända musikstyckena där vi satt på staket och bergknallar eller i något fönster i den ljumma sommarbrisen, fram på kvällskvisten. Det var ju lite omväxling på den magra dieten.
Hos "Mackabyras", som låg på andra sidan gränden, hände underliga saker. Där satt kniven många gånger lös och västarna, som de hade, hängde de ofta i träden. Vad funktion detta hade, vet jag inte, men nog hade vi pojkar roligt. Pretentionerna var inte så stora."
Gamla Masthugget
Vävmästare: Roger Nilsfelt
Bilden inlagd den 17 januari 2003 2001
masthuggssajten@gmail.com