`Gamla Masthugget`

1. BARNAÅR 1930 - 1937

Av Alf Jacobsson

Sten Sturegatan 40

Jag föddes på gamla BB på Ö.Husargatan i augusti år 1930. Mamma och pappa hade i april samma år hyrt en lägenhet i en av de gamla trävillorna på Sten Sturegatan 40. De gifte sig på pingstafton i början av juni och var således något sent ute.

Hyran var 50 kr per månad. Lägenheten, en enrummare, var omodern och mycket kall. I hyreskontraktet ingick att hyresgästen vid behov skulle städa i huset för 1:50 per dag eller 35 öre per timma. För vindsstädning skulle man få 1 kr på hösten och 1:50 på våren. Hyresvärden hette Fagerlind. Han var snäll och älskade mjölk och lingon med knäckebrödsbitar i, varför den rätten sedan alltid kallades ´ Fagerlind´ hos oss. Hans fru var barsk och påpekade för mamma, att hon skulle föra ett vårdat språk när "gossen" växer upp.

Pappa inredde ett stort skafferi till sovrum och jag fick ligga i en vagga i det stora rummet. När jag skrek på nätterna turades mor och far om att från den egna sängen dra i vaggan med snöre så att jag tystnade. Det var kiv om vem som skulle dra i snöret.

På hösten gjorde pappa repetitionsmånad på Ing I i Eksjö och det blev ekonomiskt kärvt för familjen. Mamma fick snåla och spara för att få ihop pengar till en halv liter mjölk till mig.

I april 1932 hade familjen fått det något bättre och man kunde hyra en halvmodern lägenhet på Vattugatan nr 2 i Masthugget. Det fanns toalett på svalen och hyran var 67 kr per månad. Boet var inte större än att pappa kunde köra några turer på en handkärra med stora hjul, som han antagligen hade lånat av målarverkstaden.

Från tiden på Vattugatan har jag av naturliga skäl inte så många minnen. Jag kom emellertid ihåg gården, där det fanns många trappavsatser i betong och när en mycket kortvuxen man eller dvärg som vi sa´, var på vår gård och spelade munspel. Jag blev intresserad av hans kryckor och försökte släpa iväg med en av dem. Jag blev väldigt rädd, när han hann gripa tag i kryckan.

På Fjällgatan nedanför gick Gårdajohans gula bussar och jag kommer ihåg mammas förskräckta rop från fönstret i andra våningen, när jag en gång gick mitt i vägen för bussen. Mittemot vårt hus låg den förskola som jag senare skulle gå i.

Vattugatan med nr 2 t.v. Foto från 1950-talet

Paradisgatan 10

Depressionen på 30-talet slog till och pappa blev arbetslös långa perioder. Efter två år blev vi tvungna att flytta till en billigare men omodern lägenhet på Paradisgatan 10. Det var samma fastighet som Alma och Josef, mina farföräldrar hade bott i åren 1908 - 1911.

Lägenheten var en enrummare intill den öppna porten i gårdsfastigheten och med en hyra av 32:50 per månad. Den var väldigt kall och mor och far hade fullt sjå att hålla varmt på vintern. Rumsfönstret vette mot en gemensam gård medan köket låg mot en bergssida, som gick upp mot Fjällgatan. På bergssidan låg tvättstugan och ett spisrum, som beboddes av en gammal gumma. På gården fanns en byggnad med 8 dass, ett för varje uppgång och det hade sina sidor att gå dit i vintermörkret.

Mellangården på Paradisgatan 10. Vi hade de två fönstren i bottenvåningen intill porten

Jag var ofta ute ensam och larvade omkring på gatorna även efter mörkrets inbrott. Gatlyktorna gav inte så mycket ljus så det var ganska mörkt. Jag minns att jag åkte kälke på gatan utanför. Jag hade haft öroninflammation och hade hemmastickade öronlappar.

Vid ett tillfälle kom fru Spiik i tredje våningen ner till mamma och sa:, "Jag ser att pojken går på Fjällgatan med byxorna i handen och jag tror han har bajat ner sig." Vid ett annat råkade jag tjära ner mina nya söndagsbyxor på den nyanlagda asfalten utanför huset och jag var både rädd och olycklig när jag kom in till mamma. Hon tog bort det med litet smör.

Mamma och pappa lät mig vara ute utan tillsyn och fick gå ut på kvällarna för att leta rätt på mig. När de först inte hittade mig, lär de ha sagt till varandra, att nu får vi nog inte se pojken mer.

Jag fick några lekkamrater, en grabb som hette Gert och en som hette Leijon, som bodde på Vaktmästaregatan nr 2 samt en flicka som hette Kerstin. Vi var ganska rörliga och jag har minne av att Leijon och jag var ofta nere i sta'n och hamnen. Jag var då orolig för att inte hitta hem.

På den tiden revs många gamla träkåkar och de blev roliga och spännande lekplatser. Jag kommer ihåg lukten av våt sågspån och nedriven puts. På berget ovanför oss byggde man HSB-hus och på byggarbetsplatsen lekte vi. En gång låste äldre pojkar in mig i ett förråd under en byscha och det var inte så kul.

Under dessa år hade jag hela raden av barnsjukdomar, röda hund, påssjuka, scharlakan m fl. Jag låg en gång på epidemisjukhuset och där fick man sela fast mig i sängen för att jag skulle ligga kvar. När pappa och mamma kom på besök, fick de titta på mig genom en fönstervägg. Jag var lycklig när jag kom hem och dök genast ner och tog fram min leksakslåda med byggklotsar i under byrån i köket.

Jag sattes i lekskolan på Klostergatan och det blev en ny upplevelse för mig. Det var ju tider att passa och jag minns att jag var förtvivlad när jag någon gång kom för sent. Vi lärde oss säkerligen mycket och jag har fortfarande kvar alster som vi tillverkade.

Vi sjöng och dansade också. Än idag kan jag inom mig höra hur vi sjöng och marscherade till sången: "När jag gick mig ut att vandra mötte jag bland många andra först en herre stolt och tvär, han marscherade han så här." Ibland ville jag ej gå till lekskolan utan gömde mig under en trappa bland vedbodarna som fanns utanför fastigheten.

På Klostergatan 9 bodde min faster Greta, farbror Torsten och kusinen Karl-Erik. Mamma jobbade borta en period och därför fick jag gå hem till dem efter lekskolan. Då fick jag mjölkchoklad med nybakat bröd, vilket jag tyckte var härligt.

I östra ändan av Andra Långgatan låg varuhuset American Bazar, senare EPA och det utgjorde en frestelse för oss med sin leksaksavdelning. En gång kom jag hem med en liten trälastbil och pappa frågade var jag hade fått den. Jag sa' som det var och han blev väldigt arg. Då fick jag för första och enda gången stryk hemma. Det var rejält eftersom pappa dammade på mig med en rotting så att mamma fick plåstra om alla svullnader.

På sommarkvällar och -söndagar gick vi med kaffe och filt upp till Slottsskogen och satt nedanför Utsiktstornet i gräset. Kaffet medfördes i kittel med papper i pipen men jag undrar vilken temperatur det hade när det dracks. Oxelträden var då nyplanterade och gav en skön skugga. Pappa spelade munspel och banjo och melodier som jag minns är ´Florentinermarsch och Alte Kamaraden´.

En sommar hyrde vi sommarbostad i Hällingsjö tillsammans med familjen Lundén. När karlarna jobbade i sta´n kom de ut på lördagarna iklädda i grå flanellbyxor och nykritade gummiskor och var väldigt eleganta. Vid ett sådant tillfälle råkade jag ramla i en uppdämd damm i bäcken intill så att pappa fick hoppa i och dra upp mig. Han inte var så glad åt sina förstörda skor och byxor.

Karl-Erik hade tagit med sig sitt tvåradiga dragspel men han kunde endast en melodi. Musiken väckte förtjusning bland barnen i Frälsningsarmens barnhem intill men de tröttnade när de hört samma melodi ett tiotal gånger. Jag tror att familjen klarade depressionsåren ganska bra. Pappa fick "påhäng" i hamnen och mamma hade städjobb. Pappa fick så småningom målningsreparationer i vår fastighet och det gav jobb och inkomster. Efter 2½ år kunde familjen i oktober 1936 flytta upp till Bockhornsgatan nr 6, en halvmodern enrumslägenhet. Hyresvärden Oscar Mjörnell hade dock först gjort ett besök hos oss för att se om han kunde godkänna den nye hyresgästen.

Paradisgatan 10 på 30-talet

För mig betydde boendet på Paradisgatan, trots att jag endast var 6 år gammal, att jag fick en insikt i hur man levde i det gamla Masthugget. Den hjälpsamhet och grannkontakt, som fanns tror jag delvis försvann i de nybyggda områdena. Här var ett livligt folkliv och många barn. Kvinnorna var hemma och männen jobbade huvudsakligen i hamnen eller på varven. Det fanns många butiker, dit lastbilar men även hästforor levererade varor. Det fanns en viss trygghet för barnen. Allt gick städat till även om gubbarna ibland kom hem litet berusade på lördagar.

Vi är på väg till Småland och mormor och morfar 1934 och Lundéns till Stenstorp

Hos mormor och morfar

På hösten 1936 blev mamma sjuk och fick gå igenom operationer som orsakade följdsjukdomar. Pappa jobbade och kunde inte ha mig hemma så jag skulle få bo hos mormor och morfar. Morbror Arvid kom och hämtade mig med bil och körde mig till Huskvarna. I min packning fanns 4-5 par byxor som farmor Alma hade sytt. Jag stannade där i 8 månader till skolstarten på hösten 1937.

Mormor var då 72 år och morfar 74 och jag fick tillfälle lära känna dem närmare vilket jag nu är tacksam för. Morfar var skojfrisk och vi var ofta ute och gick i grannskapet. Han pratade med alla han mötte. Mormor lagade mat och pysslade om mig på alla sätt.

Inte långt från dem bodde min moster Karin med morbror Karl eller ´Klason´, som han kallades, och kusin Anna-Lisa. Karin var hemmaarbetande medan Klason jobbade på gevärsfaktoret, på 'Bolaget'. När jag ville ha omväxling gick jag till dem och de tog alltid väl emot mig. Karin kontrollerade dock först att jag var ren i öronen och om inte så tog hon fram handduken och borrade in snibben i örat. Jag minns att jag var med morbror till 'Union' och köpte stövlar och leksaksflygplan i plåt till mig.

På Hjärtorp var jag ganska aktiv. Det var inte lätt för morföräldrarna att kontrollera vad jag höll på med. De hade en vedbod och där fanns en yxa som jag använde. Vid vattenbrunnen på berget ovanför fanns en rönn som jag ville använda yxan på och hade så när lyckats fälla den, när morfar fick se mig och stoppade det hela. Med hammare försökte jag en annan gång "jämna" till putsen på yttertrappan men det blev också avstyrt i tid.

Jag fick några kamrater, bröderna Claesson och Ann-Mari, trädgårdsmästarens dotter. Vi gjorde många hyss tillsammans. Bl a skulle vi tälta och vad var mer naturligt än att leta reda på några lakan. Jag hittade ett par i källaren och vi satte upp ett tält vid morfars grind. Mormor var inte så glad när hon fick se vårt tilltag särskilt som lakanen av någon anledning var nerblodade.

På sommaren fick jag vara med vid höbärgning på trädgårdsmästarens marker och se hur de kokte potatisskal till grisarna. På vintern lånade jag min kusins Anna Lisas skidor och kälke. Skidorna var för långa och hade rem över vristen som bindning. Det fick gå ändå.

Moster Hildur och morbror Albert bodde på Egnahem med Britta och Sivan. Morfar och jag hälsade på dem ibland och jag fick även bo där några gånger. Jag var ganska livlig och fick omdömet, att jag var som sju andra ungar tillsammans. En gång slängde jag ner Brittas katt från balkongen i andra våningen. Jag trivdes emellertid gott på Egnahem och kan än idag känna lukten av nyfernissade mattor i trappuppgången.

Morfar och mormor på Hjärtorp 1936

ROGER NILSFELT

Inlagd den den 15 april 2011
Vävmästare: masthuggssajten@gmail.com